Alla hjärtansdag är den dag på året som jag vill gräva ner mig i ett håll och komma upp igen när alla "lyckliga" par är färdiga med sina fina gester m.m

Alla singlar där ute vet vad jag snackar om, eller alla som just brutit med någon.

Man vill sitta där i hålet och aldrig komma upp igen, och bara helt enkelt tycka synd om sig själv och det är helt okej.

Men alla dessa pepp komentarer som har en dålig under mening hjälper inte den som redan mår skit.

1. Men ryck upp dig det är inte hela värden! 2.  Att vara själv är aldrig en lösning m.m

Svar 1. Ska du säga, du har ju en kille/tjej som gillar och tycker om dig. Vad!? ska jag sitta bredvid dig medan ni strular. Tack men nej tack låt mig va tills det här är över!!!

Svar 2. Tror du att det kommer att bli bättre för att jag går ut på stan och ser alla lyckliga par?!?alvarligt? Du kan gå om du vill jag tänker inte lämna det här rummet. Mina tankar tänker bli slukade av den här filmen så gå!

Det är så jag ser på det men alla är olika så hoppas att ni som har en partner får en underbar Alla hjärtans dag.

Men snälla ta inte med din kompis som just blivit dumpad eller den som är singel.

Jag förstår inte varför folk måste säga dom där onödiga kommentarerna. Alla dom där idiotiska sakerna som inte är sant.

Jag personerligen har fått en insikt av det här: Bara ignorera dom, suck.

För även om man tror att man inte påverkas så blir man det ändå.

Men andra påverkas mer medan andra knappt märker av nå.

Man kan se det så här att du har byggt upp en mur och för varje dag som går så blir den här muren starkare. Men om varje komentar tar bort några stenar så blir den där muren inte mer än ett staket. För varje gång som du har lyckats bygga upp det där staketet till något som liknar en mur så kommer någon som river det lilla som man åstadkommit.

Och när muren är gles så slinker alla dom där sakerna igenom utan ansträngning och förstör det som finns på insidan av den.

Så här är den lilla men mest betydelse fulla frågan: Varför?

Varför vill någon förstöra en annan människa på det sättet? Är det för att dom själva vill må bettre ? Enligt mig så är de den ynkligaste av förklaringar som går att ge till någon. Tänk er att någon har brutit ner en människa så mycket att dom begått själv mord och så frågar man den här människan: Varför?

dom har nog ingen vettig förklaring till detta och kommer förmoderligen äntligen fatta vad dom har gjort. Men det ända problemet är att det är alldellens för sent.

Deras psykolog kommer nog att säga att dom ångrar sig, att dom gjorde det för att dom har de jobbigt hemma. Men säg det till föräldrarna vars eget kött och blod just försvann från jordens yta. Det kanske låter dramatiskt men det är precis vad som hänt.

Så

VARFÖR???

Jag har mått ganska dåligt på sista tiden och inte kommit på något vettigt att skriva om.

När man är bloggare eller bara en kreativ person, så är det väldigt jobbigt när man får idee

tårka och det kan leda till depression.(är det nån som vet hur man gör den där grejen på e:et?!)

Alla säger att: Du kommer på något, du är ju så duktig det går över, är det något jag kan hjälpa dig med?

Det är en fin tanke att säga så men i mitt fall blir jag bara arg och ännu mer deprimerad.

Eftersom att det dom syftar på är att dom behöver hjälpa mig för att jag ska kunna göra... Det som jag älskar, det som är speciellt för just mig, det som jag känner att jag kan göra utan ansträngning, det som är en del av mig. Jag vet inte hur jag ska förklara det.

Men som när jag ritar går jag omedvetet in i min egen privata lilla bubbla. Då existerar bara jag pennan och peppret framför mig.

Det som händer då är att tankarna vandrar iväg medan pennan gör sitt. Jag tänker på det som en del av mitt huvud där det inte finns någonting alls framför en förutom en tom väg där man bara går och går utan mål eller syfte. Sen kan miljön förändras så att det kan gå från att vara dimmig ödemark till en skog, eller under vattnet. Det är inget konstigt med det, dom flesta har en sån här... plats. Utan att veta om det, Det är kroppens sätt att koppla av. Att bara låta tänkarna flöda utan att tänke varje tanke med en viss avsikt. Det är som att det går in genom ena örat och ut genom andra. Man kan kalla det att dag drömma, Hi Hi

Många tycker att det är väldigt frustrerande eftersom detta inte bara händer när jag ritar det kan hända lite när som helst. Så oftast får jag en hand mitt i ansiktet och en arg röst som säger Nova!!!(uttalas Nåva) lyssnar du ens!

Och så blir det en förvånad, generad jag som säger:- Hörde inte riktigt vad sa du?

som om det inte var nog börjar jag oftast rådna när jag verkligen inte har någon aning om vad som har sagts.

Har ni några ideer på inlägg?

Vilka typer av inlägg gillar ni?

jag är ledsen   ör att det inte kommit några inlägg men elen gick så jag kunde inte lägga upp nå.

Iallafall så tänkte jag nu skriva ett av mina favorit citat... eller citat och citat det är något jag gillar väldigt mycket iallafall.

If your blood could give me happines, I´d ask for just one drop.

If your breath could fill my soul Iwould ask for just a wisper.

If your tears could save my life, I´d say not a word:

For i would rather die than see you cry.

Jag hade en sån här kompis som krossade mitt förtroende om och om igen. Löfte efter löfte. Jag var så nära självmordsbenägen som det går att komma. Så nära komplett förstörd att det var som att vara en zombie. Man bara andas, äter och sover. Man låter inte en ända tanke ta form i huvudet, för att undvika smärtan som den skulle kunna orsaka.

Det värsta var att jag själv inte var medveten om det. Det kändes som att allt var som vanligt.

Att jag omedvetet ignorerat det faktum att jag dag för dag slutat leva en aning är skrämmande nu när jag tänker tillbaka på det.

Jag slutade göra saker som var en del av den jag är. Jag slutade läsa, slutade måla, slutade sjunga, slutade simma, slutade gå ut med kompisar, slutade fota, slutade baka, slutade med allt som definierade mig som person, utan att ens vara medveten om det.

Och trots allt den här personen gjort mot mig så känner jag bara medlidande för henne eftersom jag lämnade den här personen för att rädda mig själv, från smärtan. Efter varje gång hon skadat mig så förlät jag henne, pågrund av att jag är så jävla lätt påverkad av skuldkänslor.

Jag var en glad unge som flyttade hit när jag var 9år gammal. Min mamma har berättat hur olik jag blev, hur jag slöt mig som om jag inte längre existerat. Hon berätta hur jag kunde möta ett annat barn vid en korsning och sen komma tillbaka och säga:-Mamma jag har fått en ny kompis han heter Jasper, han är jätte rolig!

Från att vara den som prata med alla till att vara den som inte säger ljud och aldrig log eller skratta.

Så nu kommer den ända viktiga frågan Var det värt det? var det värt att förlora så mycket av sig själv för någon som bara tog utan ett nånsin ge något tillbaka?

Vad skulle du ha gjort?

Tänk er en eld som ett liv.

Just nu är elden näst intill släckt. Men den återhämtar sig och en försiktig låga bärjar lysa i den tomma själen. Som har förlorat allt.

Och precis när den börjat värma upp de tomma utrymmet så kommer någon med en hink vatten. Sen återstår bara aska och en svag glöd av ett liv som kunde ha blivit en hel brasa.

Men den fick inte ens chansen att börja brinna.

Tänk vad ord kan göra...

Tänk på vad ett ända ord kan göra med en människa.

Att ett ända ord... kan bli den slutliga punkten när den där elden inte ens kan återhämta sig. Och hittas vid sidan av ett tåg spår.

FUL, FREAK, PUCO, MONGO, IDIOT, HORA, ÄCKLIG, HAHAHA, DET ÄR DITT FEL, ALLA HATAR DIG, VEM VILL VA MED NÅN SÅ FUL SOM DU, SER DU HENNE/HONOM, DU ÄR JU SÅ.....

eller så kan man säga ett av dom enklaste orden i värden

HEJ

Det här ordet kanske du kommer att glömma bort om nån månad men den där personen du säger de till kanske kommer att komma ihåg det föraltid.

Genom att säga HEJ kan du rädda ett liv...

som annars skulle varit borta nu...

Allt jag vet och allt jag sett

Går inte att jämföra med den sorg jag känner för dig.

Men du moste förstå att det här inte går, för varje gång jag ser dig

brister jag ut i gråt.

Det är inget man ser eller hör för all den ilskan bär jag på mina

axlar.

Att bära på den är tungt, men det är inte värt min förlust.

Du förstörde allt som betydde nå för mig, men jag är inte dum så

jag tänker inte göra samma sak mot dig.

och

Ett förlåt hjälper inte dig för ett förlåt täcker inte det du har gjort mot mig.

  För mig blir det oftast att jag tänker för mycket och tvekar och tvekandet gör att jag blir övertygad om att det är en dålig ide. Även fast det är en jätte bra ide. Det jag menar är att om du är som jag som tänker för mycket och missar alla dom där chaserna som du aldrig kommer få igen. Gör inte så, kastante bort alla dom där sakerna som skulle ha gjort dig glad och lycklig. Jag har märkt att när man tänker så mycket flyter saker på. Allt blir lättare. '

!Förutom inom skol arbete, då är det oftast bra att tänka för mycket!