Jag fattar inte varför alla tycker att man måste vara kär för att vara lycklig. Jag personerligen tycker att kärleken kan dra till helvetes land och stanna där. Men det är nog bara för att dom gånger som jag gett någon en plats i mitt hjärta så har dom förstört den biten jag gett dom. Det har slutat med att jag inte släpper någon inpå mig och så fort nån kommer för nära stänger jag ut dom. Det jag har konststerat är att jag inte är redo för någon form av förhållande med vänner eller kärlek.

Men missförstå mig inte jag är jätte glad för dom som är lyckliga med sina vänner eller den person som dom är ihop med. Men jag är bara inte den sortens tjej.